13:28 - Tusen grader kallt
Stod mitt i gatan och min halsduk fladdra i vinden
Mitt i natten med ditt läppstift kladdat på kinden
Känns mest som att jag komplicerade allt som jag ville
Men det var allvar, en sån känsla som aldrig försvinner
För vissa människor fastnar enda in i blodet
På bara några sekunder fast än man inte tror det
Vilket bedövar det är svårt att vara ärlig så
Alla förnekelserna hopas till en hjärnridå
Vin över skjortan, såg ut som att jag blivit skjuten
Hjärtat i bröstet, kändes som nån rivit ut de
Stegen i natten ledde aldrig någon annan stans
Och jag som bara leta efter någonting som aldrig fanns
atomvinter - anton kristiansson
Kommentarer
Trackback
